Igår gav sig Emma ut på upptäcktsfärd helt allena i det londonianska virrvarret; Soho, Harrods, Trafalgar Square. Fantastiskt. Samtidigt kände hon ett uns av uppgivenhet. Allt finns här. Upplagt. Bara att ta för sig. Frågan är bara, var ska man börja, egentligen? Sma fluffdjur som inte ar sa kaxiga hemma kanner sig alldeles pyttiga har.

Madeleine jobbade på för andra dagen i rad. Det funkar, så att säga ;) Ett problem som jag tvingats inse med London är att svenska flickor verkligen är eftertraktade, men inte på det sätt vi skulle önska. Fattar inte killarna att det är jag som är (nåja, borde vara då!) bordellmamma, och inte någon simpel hora?!

Helgen börjar sakta nalkas, liksom bokbålet på Birgitta Lindqvists (gift med Herman - the man) bok om diplomater under kulturrevolutionen i Kina. Snacka om dynga. Annat är det med Svensk Damtidning, där har vi exempel på äkta kvalité!

London är som London bör; gammalmodigt, efterblivet (i vissa avseenden, faktiskt!) och högst kulturellt. Borgerligt, liksom. Gammalmodigt, liksom kulturellt, är väl ganska självklart. Efterblivet för att de har avlopp på utsidan av husen (gissa vad som händer under vinternätterna!), de har heltäckningsmattor i badrummet samt samt en kran för varmt vatten och en för kallt: på skilda sidor av handfatet. Galna klantar!

För första gången hade vi igår kväll lyckats lägga vantarna på TV:n, soffan och videon. Det har tidigare varit omöjligt eftersom två bittra tanter legat och blottat sig på dem.

Saknar två prinsar. Och en stad i ljus.