17 mars Thors fest

Thor hade veckan innan bestämt sig för att ha ett party hemma hos sig, eftersom han saknade just den delen ifrån sin ungdoms dagar. Därför lyckades han också samla hela den svenska armén, eller åtminstone stora delar av den som finns i London. Den svenska armén ska alltså inte förväxlas med dem som har något med militären att göra utan menas här de svenskar som bor i London och som känner Thor (vilket tycks vara ungefär 300 000 stycken). Eftersom Emma jobbade fick Madeleine åka dit i förväg. Beväpnad med en vinflaska och ett särdeles taskigt humör (tanten hade tillbringat en kvart i hennes sällskap, lärandes henne hur man kokar cypriotiskt kaffe) äntrade hon således byggnaden på andra sidan staden. Festen hade ett 20-tal deltagare, varav det åtminstone fanns några bekanta ansikten. Thor, förstås, Patrik (killen från Boxholm, har man tillräckligt stark hemlängtan någon gång och bara vill höra östgötska ska man ringa till honom) och Martin förstås. Festen resulterade i att vi fick se en skymt av Thors framtida ex (hans uttryck), Martin erkände att han funderade på att åka hem till Uppsala över Valborg och vi träffade på en kille, Georg, som visade sig bo närapå granne med oss. Det ska väl bli till att gå ut och ta en öl någon gång.
När klockan visade på 01-01.30 insåg vi att vi hade en bit hem, så vi drog oss vidare. Problemet var bara att vi fick vänta på bussen i ungefär 20 minuter, vilket ju inte borde varit ett problem om det inte varit så fantastiskt kallt. Ibland får man påminna sig om att det bara är mars ännu så länge, och att vi inte kan förvänta oss mer, men vädret har skämt bort oss. Engelskt väder är helt underskattad, och så mycket bättre än vad ryktet säger.