Torsdag 22 mars

För dryga en och en halv månader sedan promenerade Emma glatt Oxford street fram och blev hejdad av en kille som tyckte att hon skulle vara med i en tävling. Sin vana otrogen bestämde hon sig för att faktiskt delta, och några dagar senare ringde telefonen. Hon hade vunnit. Emma + One skulle få komma till The Studio för make-up, hårfixning och en halv dag av modellfotografering. Dagen infann sig, och de dygdiga tu mötte upp vid John Lewis för att sedan försöka uttyda den alltid lika svårlästa kartan. 25 minuter senare, tre kvarter österut och fyra norrut hittade vi dit. Efter nära en halvtimmes väntan fick vi äntligen börja. Allt gick som på löpande band; make up först, håret sedan, ytterligare väntan. Sedan kom fotografen. Det var en ung kvinna, 25-30 år, iklädd jeans och Converseskor (ursäkta svordomen). Vi var redo att börja.
Två trappor ned låg själva studion. Vi radade upp våra kläder, och hon kastade en blick på dem och bestämde turordningen (för ljussättningens skull, fick Madeleine lära sig). 3-6 ombyten senare var vi färdiga. Allt gick så fort att det var svårt att hinna känna efter under tiden man faktiskt var där, och det där med att hålla in magen… Hinner modeller tänka på sådant?
Ytterligare väntan, bilderna skulle retuscheras och göras klara. Vi gick ut för att fira, och vart går två flickor som ska fira någonting i London? Alldeles korrekt gissat, då finns det bara en sak som gäller. Glass, på McDonalds. En Flurry och en Sundae senare samt £ 10 fattigare (the Book Warehouse, rakt över gatan) gick vi åter till Studion.
Klockan började närma sig sju då vi fick komma ner i källaren igen för att titta på bilderna för första gången. Den första chocken kom när kvinnan som skulle visa oss berättade vad bilderna kostade. Den andra kom när vi faktiskt såg bilderna. Det ena var hutlöst och det andra var fabulöst. Äsch, skitsamma. Avgör själva, vi bifogar ett smakprov.