Söndag & Måndag

Det blev en hysterisk morgon. Madeleine vaknade och insåg att det skulle bli svårt att väcka Emma, särskilt som Emma inte ens låg i sin säng, eller gjort så under natten. 19 telefonsamtal och en timme senare sitter Madeleine vid datorn och letar igenom polisens hemsida för att hitta ett nummer för att rapportera försvunna personer då Emma äntligen behagar svara i telefonen. Det hade varit rajtantajtan efter jobbet, men Towern var fortfarande på.

En timme efter utsatt tid dök Thor och Patrik af Boxholm upp, men Emma syntes fortfarande inte till. Två timmar efter den senast utsatta tiden dök Emma upp, men då hade vi gett upp väntan och gått in. Alltså inte godkänt som återbetalning/hor. Towern var dock som Towern bör, full av korpar och beefeaters, gravar och platser där folk dog. Underbart!

Henrik VIII:s rustning fanns kvar, hans suspensoar likaså (Oj..!), kronjuvelerna glänste och St Peter ad Vincula... Ja, det kapellet är ett ställe där drömmar vävs och båtar krockar.
Dagen avslutades på en dålig ursäkt till KFC (nej, det var inte KFC, bara några som misslyckades i sin längtan att bli lika bra som de) innan vi skildes åt och åkte hem. För oss var dagen ännu inte slut. Vi bestämde oss för att se en film och gjorde så, The Notebook. En fantastisk film tillsammans med te och cookies i sängen, det är bättre än en bra dildo (har vi hört!) på Harmony.

Måndagen bjöd på mer i återbetalningssyfte. Idag gällde det Tate Britain, det lite finare Tate. Utställningen vi kikade på var den om Hans Holbein, en konstnär verksam under Henrik VIII i 1500-talets England. vi konstaterade stilla att han var produktiv, duktig och... hade en thing för dåtidens suspensoarer. Viiiilka jättar!

Torsdag

Det kungliga besöket, Mrs Ambler, kom , såg och tände ett ljus. Julmarknaden var invigd. Den näst sista julklappen inhandlades, en alkoholhaltig dryck inköpt i ett kyrkorum. Chocken har inte riktigt släppt ännu.

Efter tre månader utan diskborstar har vi äntligen förstått vart vi kan hitta dem. Totally Sweden, Svenskaffären, kränger dem som den småländska leverantören kränger korv till IKEA. Tänk att det krävs innovativa svenskar för att bringa lite ordning i konungariket.

Onsdag

Mygelmolnen tätnar hemma över Sverige och här är vi strandsatta, utan snus och utan vidare information. Vi kan bara hoppas att den ljusa sidan segrar.

Imorgon blir det julmarknad i Svenska kyrkan med ambassadör Staffan Carlsson samt kungligt besök.

Måndag

Ett stycke finkultur avnjöts under gårdagen, något så klassiskt som Spanska Ridskolan i Wien... fast på tour i London. Vi intog Wembley arena och gick därifrån uppfyllda av vad vi bevittnat. Det häst och ryttare gör tillsammans tillhör inte denna värld.

För att smälta våra upplevelser, eller för att mildra andan i halsen, åkte vi till Wetherspoon för att dricka ale.

För de intresserade kan vi också berätta att i Wembley Central hade de ytterligare en 99 p-store... som sålde toapapper. Gud, så coolt! Och billigt!

Tanten har också varit framme igen, denna gång för att vi inte kan stänga vår dörr ordentligt p ga en internetsladd. Hon höll på att riva ner en garderob i kampen för att få bort sladden, men uppgiften visade sig vara henne övermäktig. Med en djup suck gav hon upp och gick. Tråkigt att det stör henne att vår dörr står på glänt, vi bryr oss inte. Men, som hon skrev på en av lapparna; It´s not me. Nejdå, det är alla de andra i huset som bryr sig.

Tack och god natt.

Lördag

Om vi trodde att tanten hade tagit varning av Peter, att hon lugnat ner sig och att vi skulle få det lite lättare... så trodde vi fel. Gårdagskvällen bevisade att hon har sjuklig mani gällande renlighet. Om någon, kl 23 om aftonen en FREDAG, börjar planera om städscheman för köksgolvet, då tror vi att det har gått lite för långt.

Om hon själv inte använder köket, vilket hon säger... Vad gör hon då där? Dags för ett ligg, kanske?

Onsdag

Om någon trodde att det var städerna som bredde ut sig kan vi nu konstatera att det är fel. Saker och ting är faktiskt upp och ner när det springer omkring rävar 500 meter från Waterloo station. Fram för mer vacker stadsbebyggelse!

Andra, bättre saker, som hänt är att tanten på andra sidan korridoren fått höra av Peter att hon ska lugna ner sig. Det hela är en lång historia, som vi ska försöka delge er i korta drag. Tanten, Miriam, har sen hon flyttade in städat och stökat, frostat av frysar och rensat avlopp, alltså gjort mycket bra saker. Dock har hon också gjort mindre bra saker, som att gnälla för minsta lilla sak som ligger fel, lagt sig i hur mat hon inte ska äta lagas, hon springer våning upp och ned för att se vem som inte diskade besticken i diskhon och hon har förvägrat oss att pissa ifred (även på toaletten) genom att knacka på och kräva våra utgång.. snarast. Hennes senaste påfund var att börja skriva lappar på toalettdörren där allt vi gjorde fel stod uppradat. Ni kan ju tänka er. Efter en tillsägelse (som vi faktiskt inte beordrade) har hon blivit lugn och spak igen. Så tuktas en argbigga!

Frimurarnas stora Christmas party på Grand Lodge verkar dessvärre glida oss ur händerna. Rackarns murare! Bättre är dock julmarknaden på Harcourt Street, den som Margaretha, Mrs Ambler (Ja, hon är syster till kungen av Sverige) inviger. Inte riktigt drottningen av England, men hon duger åt oss... tills inbjudan från Buckinham Palace når vår dörr.

Citatet? Linda Bengtzing - Diamanter "...Kom ge mig diamanter, tusentals, ge mig guld som glimmar, ta mig ut i storstadsnatten, VIPar in på nån bar..." Så London!

Måndag

Släkten har återvänt, Emma har hittat en annan (Costcutter) och Madeleine slickar såren efter en tidig morgon. Måndagen har bjudit på sovmorgon och kufiska sms.

Sen MUF Östergötland reglerat sin skuld till oss har vi också beslutat gå på musikal. Det blir Fantomen på Operan och Towern (heldag, med eller utan andnöd för Madeleines del) på måndag om en vecka. Vi väntar med spänning.

Torsdag

Tiden går fort när man har roligt. Fru Johansson besöker för tillfället staden där flickorna bor, så Madeleine har haft fullt upp att hänga med i sin mors tempo. Dagarna har spenderats i London på Regent Street, i Apsley house, på några av jättevaruhusen och i Bath, Windsor och Stonehenge. Såvitt vi kan förstå regerar drottningen fortfarande, och det allt på mer än ett sätt. De kungliga våningarna på Windsor var fantastiska, fast bättre, badtemperaturen i Bath låg på 46,5 grader Celsius och mysteriet Stonehenge har kommit lite närmare sin lösning.

Med hjälp av ovanstående slår vi fast att britter är coola, alltid har varit coola och alltid kommer att förbli mest konservativa. God bless!

Söndag

Lördagskvällen avnöjts tillsammans med Michael, Peter och Douglas samt en ny bekantskap vid namn Vincent. Michael bjöd på plockmat bestående av allt mellan Shepards Pie och korv inrullat i bacon. A chef, indeed! Våra bögar är fantastiska!

Helgens firande, måste vi säga, av Guy Fawkes day har varit ganska stort. Under en hel helg har människor festat, firat och skjutit av fyrverkerier ungefär lika dyrbara som Hope-diamanten. För er som inte vet vet Guy Fawkes var kan ni göra som ungdomen av idag se filmen V för Vendetta eller göra som de gjorde förr; slå upp det i en ordbok.
Firandet har dock avtagit med åren, och numer är det också politiskt inkorrekt att bränna dockor, även om de syftar till någon som rätteligen borde brinna ofta, mycket och länge.

Madeleine tillbringade söndagen i Greenwich tittandes på tidslinjen. Den var kul att se på. Omgivningen var dessutom fantastisk, och uppifrån kullen som själva museet låg på kunde man se delar av London man inte visste fanns. Skyskrapor har också sin charm.
Klippern Cutty Sark låg strax intill, så en snabb titt på den hanns också med, vilket var tur eftersom hon tas upp för renovering under måndagen och därefter inte kan beskådas på drygt ett år.

Veckans firande handlar ju självklart om Gustav Adolf den store, en fantastisk man på många sätt även om han misslyckades ur förökningssynpunkt sett. Tyvärr har de inga bakelser här, men vi får väl sjunga Kungssången (eller God save the King) så kanske det känns bättre.

Torsdag

Någonting ska man ju lyckas med under tiden man är borta, så Madeleine lyckades ju självklart med det vi visste skulle hända förr eller senare. Hon hade turen att hitta en buss att ta sig hem med efter jobbet, en buss som kördes av en busschaufför som inte kör som en dåre. Allt gick bra fram tills det var dags att ta sig nedför trappan inför sista hållplatsen. Bussen rivstartade (Madeleine kan svära på att det dessutom fortfarande var rött), Madeleine stod halvvägs ner i trappen och flög handlöst nedför resten av trappan lagom för att braka rakt in i en vägg. Nåväl, busschauffören hade i alla fall vet nog att fråga om hon överlevde.

Torsdagen bjöd på isande vindar och strålande sol. Idag fanns verkligen någonting att fira. Madeleine har nämligen äntligen öppnat ett alldeles eget bankkonto. Det gick snabbt och smärtfritt tillslut, men Gud så sura de kan vara där på banken!

Annars så lider i av stopp i duschen, men tanten mitt över korridoren håller på att ordna upp det. Tur det, någon nytta ska hon väl vara till.

Imorgon stundar Halloweenfesten hos Michael. Vi är inte ensamna om att ha blivit bjudna denna gång, utan det gäller även en del av hans vänner. Det ska bli intressant att se.

Onsdag

Gårdagskvällen tillbringades med Thor och Michael på JD Wetherspoon. En lager, en guiness och en halv guiness senare insåg Madeleine att det var länge sen frukost, men då var klockan än då dags att åka hem. Bussen har nog aldrig gått så fort som den kvällen :)
Michael lovade återigen att visa varenda antikmarknad i hela London bara Madeleine skickade ett sms i förväg. Om hon ska! Halloweenfesten väntar fortfarande på lördag, den här gången blir sällskapet lite större.

Ett nytt ord har uppfunnits, ett ord i klassisk Uppsalastil, skapat av en uppsaliensare och en uppsaliensare in spe. Ordet är "dekadera".