Tisdag

Citatet från helgen kommer från Jocke, Thors rumskompis. Thor inleder det hela, och Jocke kläcker det intelligenta.

-Du går och vinglar lite.
-Sällan.
-Sällan?
-Varför skulle jag vingla? Jag är helt nykter.
-Vad sa du?
-Äh, jag vet inte, men jag är lagom.
-Du är lagom? Kan du definiera lagom för mig?
-Det är mellan mitt och emellan.

Halloweenfesten blev ganska trevlig. Förfesten var lite sådär. Madeleine kom iväg sent, men det var det värt. Hon fick ju dricka Tudor Rose-vinet.
Vid halv tio gick vi till Harcourt och fortsatte förfallet (öldrickandet).

Emma var på musikalen We will rock ju tillsammans med jobbarkompisarna från i somras. Musikalen var som musikaler är, fantastisk. Självklart så valde hon dock att ansluta till de andra lite senare, lagom tills Harcourt stängde och vi alla bestämde oss för att återigen bege och till Quebec, bögklubben som har öppet fram till 02.00. Den här gången hittade vi tre olika herrar som vid olika tillfällen slog sig ner för att prata en stund, men den som blev uppraggad var ingen mindre än Jocke. Dessutom önskade han att vi skulle följa med en av dem hem för efterfest, men någon måtta fick det vara på dumheterna. Killen lyckades förövrigt bli uppraggad inte bara en, utan tre gånger. Tillslut gick Thor in och avbröt det hela genom att ge honom en puss, och då klev hans beundrare raskt åt sidan.
Efterfesten hände sig, som alltid numer, på Edgware Road. Vi sov på golvet till morgonen, lunchen, whatever, tills det var dags för Emma att ta sig till Madame Tussauds för en tur bland dockorna. Av någon anledning lyckades hon missa Henrik VIII. Vilken skam!

Gårdagen, måndagen, alltså, tillbringades med training och för Madeleines del på British Library tittandes på dokument såsom Magna Charta, Elizabeth I:s successionsbrev, Jane Greys Bibel och Leonardo da Vincis anteckningar. The Kings Library var det hittills mest imponerande biblioteket (till och med i jämförelse med Hatfields). Tänk er en enorm koloss, ungefär 5 våningar hög, med bara böcker. Det vore något att ha hemma.
Igår kväll var det utgång på en klubb i Notting Hill. Emma valde dock bort den kvällen till förmån för ikväll, då vi ska träffa Peter och Michael igen på Quebec. På lördag blir det Halloweenfest hos Michael... Säg inte annat än att vi håller igång!

Trots så mycket fantastiskt i London och så ofantligt mycket kul är det svårt att glömma att det finns ett liv hemma också. Helgens bästa var definitivt ett telefonsamtal från Enköping.

Lördag

Veckans låtar är Lars Winnerbäck med "Någonting större" och Magnus Carlson med "Det värsta av allt". Lagom vemodigt, lagom bittert, lagom Londonregn. Är det inte fantastiskt? :D

Veckans gata är Carnaby Street, med största lugnet i hjärtat av London, dit ingen trafik går, där varje kvarter ger känslan av småstad.

Veckans vin, årets vin, är definitivt 3 £-aren hos Costcutter, Tudor Rose. Ovärderligt.

Fredag

Så mycket har inte hänt. Madeleine har bokat en dagstur till Bath-Stonehenge-Windsor till den 7.e november och Emma har avslutat sin training. Livet rullar på. Imorgon ska Emma på musikal, We will rock you, medan Madeleine ska gå på Halloweenfest på Harcourt Arms. Om någon har ett tips eller fem på vad hon ska klä ut sig till så får ni skicka ett mail. Trynmonsterdräkter har nämligen visat sig svåra att få tag på.

Onsdag

Ett besök avlades på Tate Britain där det för tllfället hålls en utställning om Hans Holbeins målningar under den tid han verkade i England. Det näst intressantaste var ett porträtt av drottning Elizabeth I, men det fanns även en del andra mycket intressanta konstverk.

Det har framkommit att Costcuttermänniskor är av en flirtig sort. När Madeleine tidigare under kvällen handlade 18 ägg och ett paket bröd möttes hon av en rad komplimanger om snygga kläder, och att han gärna såg att hon skulle handla där igen. Eh, ja, nu är vi inte längre så säkra på att vi smiter förbi där igen...

Andra saker vi inte visste tidigare är att Madeleine har blivit sportfåne, att det ibland blir skottlossning även i Hackney Wick och att universum tydligen inte snurrar kring England. Bättring på det sista, tack!

Tisdag

Det har hänt mycket sen sist, men uppdateringarna kommer ju bara lite nu och då, så vi får hinna med mycket på några korta rader nu.

Vi har... Varit på Ministry of Sound. SomVIP-gäster. Denna fantastiska händelse blev alltså av i fredags. Det var alltså en trancefest det var fråga om, som dessutom lyckades hålla på hela natten igenom. Klockan fem stängde de för natten. Emma var lyrisk och liksom svävade omkring, Madeleine hade börjat nyktra till och var inte fullt lika...euforisk. Däremot blev hon uppraggad av en extremt svart stor man med ett enormt vrålåk till bil. Menmen, tack och lov är ju inte coola bilar allt.

Lördagen började med trötthet och en tur med buss till Marble Arch. Vi skulle ju nämligen ha vår ost och vinkväll med våra vänner bögarna/transan från förra helgen. Dessvärre ställdes den in, men vi stod ju där med ost, kex och choklad medan Thor och Martin stod för vinet. Vad göra? Jo, vi fick äta och dricka på egen hand. Vi fortsatte festen på en privatfest i Camden Town, vår gamla "hemstad". Vi var till och med inne i Dans spritbutik för att se om han jobbade, men det gjorde han inte vid den tiden på kvällen. Fulla blev vi, fulla nog för att Madeleines snusoskuld skulle bli tagen och Emma insåg att hon skulle på intervju kl. 10 på söndagen. Det blev inte så många timmars sömn, men upp kom hon dagen därpå.
Madeleine kom också upp, men ragglade iväg till en ny pub där det tittades på fotboll tillsammans med Lilla Falkenbergarna. Då dracks ingen öl, dock. Hem kom vi också, oberoende av varandra, vid olika tidpunkter och i olika skick. Gemensamt hade vi att vi stöp i sängen så fort vi kom innanför dörren och inte såg den andre under hela dagen i vaket skick.

Annars händer inte så mycket intressant, Madeleine blev mest bara överkörd på riktigt igår av en stor svart monsterbil som inte tittade sig för (eller tittade Madeleine åt fel håll? Näääe!) Madeleine tar också sin mat på största allvar, det var därför hon absolut ville köra sitt ostronkort i tvätten. Ostronet överlevde ju, så vad är grejen?

Dagarna går fort. Emma har börjat sin training och får gratis 16£-turer på staden i de gamla bussarna, världen rullar på och vi är nöjda med livet.

Tisdag

Library and museum of Freemasonry intogs av tre tappra under ett tvåtimmarsslag. Vi kan konstatera att frimurarna äter barn och använder hakklapp vid sina sammankomster, detta finns numera bevisat. Mer illa var när de hade en liten monter om det svenska frimureriet och hävdade att Gustav II Adolf dog den 16:e november vilket nästan fick Madeleine att börja gråta. Något vi inte skulle höra men fick höra ändå var att prins Andrew skulle komma dig några veckor senare på besök. Undrar om man kan smita förbi och ta en titt då?

Londonkänslan håller i sig, även om Jehovas vittnen just ringde på dörren. Huuu!

Måndag

Madeleine letade upp Library and Museum of Freemasonry inför morgondagen, strosade omkring bland antikviteter och skräp idag på Covent Garden, hittade fantastiska gatumusikanter och ytterligare en julaffär.

London är verkligen fantastiskt!

Söndag

Någonstans måste man börja, och då får det bli med torsdagen. Anna "Bergis" Bergdahl anlände natten till torsdagen kl 03.30. Då hände inte så mycket mer förutom att en ansenlig mängd skvaller utbyttes.
Dagen därpå sov vi till länge och pös under kvällen iväg till JD Wetherspoon för att dricka öl med Thor och Martin, killarna från vår tidigare Brixtonbekantskap. Utan vidare kommentarer kan vi konstatera att koppleriverksamheten återigen ligger nere efter det misslyckande som blev.
När puben stängde som anligt kl 23. gick vi vidare till bögklubben några hundra meter bort och blir "uppraggade" av en transvestit och en bög som bjöd hem oss på middag på lördagskvällen. Vi kunde inte tacka nej, så dit skulle vi alltså gå. Intressant, men väldigt trevliga människor.

Fredagen fortsatte med att sova länge och förberedelser samt jobb för Madeleines del, samtidigt som Anna och Emma smög iväg till killen på hörnet för att köpa mer alkohol att förfesta inför kvällens prövning på. Trancefesten var ett faktum.
Vi möttes upp strax norr om Waterloo Brigde och knallade vidare till Trafalgar Square där vi intog den första av de starkaste (och minst godsmakande) ciderna innan polisen kom och kastade ut oss därifrån. Alltså inte försöka att dricka igen på allmän plats. Festen började väl, men kom så småningom av sig för två av de deltagande. Medan Emma var i extas gick Anna och Madeleine iväg och.. Ja, det onämnbara inträffade.

Lördagen... Ja, mycket skulle kunna skrivas. Man skulle kunna börja med hur vi sågs på Queens Pub i slutet av Edgware road, hur vi drack öl (och hur många vi blev bjudna på, för vår valuta fungerade nämligen inte med ett gäng äldre herrar i närheten) och hur Peter visade oss sin lägenhet, hur vi satte oss ner och drack mousserande vin (om jag minns rätt) och han la fram ett par paket cigaretter och bad oss röka om vi så önskade, hur fantastiskt förrätten (räkor i någon otrolig dressing samt sallad) smakade, eller huvudrätten (bestående av potatis och gryta) eller efterrätten (jordgubbar och grädde), för att efterföljas av kaffe på maten med choklad. Samtalsämnena varierande (alltifrån kronprinsparet till tunnelbanor), sällskapet var fantastiskt... Vi började traska hemåt vid kl. 04 då Thor bjöd in på en sängfösare, mer sprit går det inte att tack nej till heller. Sov över till söndagen, då det var lite väl sent (och ganska korkat) att tänka på hemgång vid 06-tiden. Efter detta kan Madeleine alltså meddela att hon numera delat säng med en norsk adelsman, eftersom någon i fästet Lilla Falkenberg lyckats somna på soffan. Som jag skrev ovan, man skulle kunna börja där, och fortsätta beskrivningen av hur fantastisk kvällen var och inte bara belysa fakta, och hur vi bestämde att detta var människor vi inte ville släppa kontakten med, hur Michael lovade mig att visa mig varenda antikmarknad jag kunde komma på, att han bjöd in oss på Halloweenfest om ett par veckor, att vi när vi hörde detta bestämde oss för att bjuda dem på ost och vin i Hyde Park, hur... men det hoppar vi över. Vi kan kort konstatera att vår kväll utmed Edgware road för Emma blir som Waterloo för Napoleon.

Tisdag

Eftersom vi skriver så sällan hinner vi ju glömma hälften som ska med. Suck.
Emma, the man, har tagit efter mästaren gällande koppleriverksamheten som för tillfället håller på att utökas. Parterna vet inte om det än, men vi vet i alla fall att vi kan skryta med något när de väl får till det.

Viktigast av allt från helgen som var; Nyheter hemifrån!
Sessan, the catman, stiftar nya bekantskaper hemma. Landshövdingen var på besök, inbjuden av den anspråkslösa familjen Johansson för att bevittna och inviga den nya boulbanan som herr Johansson byggt. Givetvis var Sessan först med att gå fram och hälsa (nosa) på landshövding Eriksson. Hon har lärt sig väl, att vara kändiskåt är aldrig ett dåligt tecken.

Söndag II

Ett nytt uttryck har också myntats; istället för "kaka på kaka" säger man "kakor på tårta". Bara för att man verkligen ska få fram poängen.

Söndag

Det har hänt mycket sen sist. Problemet är bara att vi inte minns allt. Det roliga är att både Emma och Madeleine har jobbat litegrann, och Madeleine har även fått en lönespec eller två (samt löneförhöjning!). Annars så börjar London bli kallare, men vädret är nyckfullt. Ena sekunden varmt som fjong, andra sekunden isar vinden i ryggmärgen.

Madeleine besökte faktiskt paraplyaffären som vi troligen (?) tidigare berättat om. Om inte annat så kan vi dra historien en gång till. Det finns alltså en affär (säkert flera) som erfarenhet över hundra år tillbaka i tiden som säljer paraplyer och promenadkäppar. En äkta gentlemannaaffär, men andra ord. Just den här dagen var alldeles perfekt att besöka affären på, det regnade faktiskt cats and dogs den dagen. Madeleine slank in, genomsur som vanligt (på fler än ett plan) och höll på att dåna. Jag säger inte mer, ni får komma och se efter själva. Helt fantastiskt i alla fall, vilket annat land är Brittlandet kan ens komma på tanken?

Idag, söndag, har jobbade Madeleine till en början och efteråt förenades de unga tu (M & E, om någon är så trögfattad) på Traffis (Trafalgar Square, om BQ kan kalla Luftfartsverket för luffis så kan vi kalla Traffis för Traffis!) för att leta efter pojkskjortor till Emmas jobb. Emma lyckades också avslöja sig med frågan "Vilken sorts pojke är jag?" Ja, om hon har sådana böjelser hade hon gärna kunnat berätta om det innan vi började dela säng.. Hrmpf!

Vi roade oss en kortis på staden med att prova klänningar. Precis vid Oxford Circus fanns en liten trevligt boutiqe som faktiskt hade lite rea. Det var fantastiskt trevligt, om än ganska segt att vänta sig fram till provhytten. Dit går vi nog igen.

Nästa vecka hägrar kändisfest på Piccis (Piccadilly Circus för oinvigda) och trancefest. En av oss är mer road, den andre mer... oroad.

Onsdag

Det har hänt mycket under dagen. Gårdagskvällen var mycket trevlig, vi träffade två bekanta, drack ale på Harcourt Arms och fraterniserade med andra svenskar. Emma och fröken Madeleine hamnade åter i säng med varandra, närmare bestämt i en dubbelsäng i Brixton. Vill ni få det utvecklat, får ni maila oss privat. ;)

Vi vaknade upp i världens skönaste säng till en ljuvlig morgonstund med smak av döda bävrar i mund. Efter en kopp te begav vi oss åter hemåt mot Bethnal Green.

Charlotte, vår förra hyresvärd har inte betalat våra pengar än. Peter, vår nye, ;) ska flytta och bad oss följa med till det nya stället. Tack, men nej tack.

Annars ska vi åter till Camden imorgon "come back come back, to Camden... for evermore" för att träffa Dan the Man. Vi återkommer.


PS. Madeleine ska ta med sin nye gudson Mohammed till British Museum i helgen.

Emma var på två intervjuer förra veckan, en på Harrods och en på ett nyrestaurerat five-star hotell nära Hyde Park. Intervjuerna var inte riktigt vad hon hade väntat sig. Först ut, dresscode kostym - alla hade kostym/dräkt. Och då ska påpekas att jobbet hon sökte var servitris. Skulle knappast hända i Sverige. Vidare skulle kalaset ta fyra, fem timmar. Hemma är man ju van vid några frågor, sen får man gå hem. Här fick man göra presentationer, grupparbeten, matematikprov (!) och personlighetstest. Efter detta följde "the Pop Idol-moment". "Juryn" gick in i ett rum för att överlägga. Lång väntan, nervöst. Efter ett tag kom de ut och läste upp namnen på dem som hade gått vidare till steg två, alltså den personliga intervjun. Emma kom vidare vid båda dessa tillfällen och fick alltså chansen att få svara på lite mer personliga frågor.

En minst sagt speciell upplevelse det hela, men med positiv utgång. Hotellet hörde av sig dagen efter och erbjöd ett par olika tjänster, till och med en som hon faktiskt inte sökt. Och det var också den hon tillsist tackade ja till; värdinna och mini-manager för cocktail-/restaurangavdelningen. Väntar fortfarande på att Harrods ska höra av sig, kan hända att hon väljer det istället.



Imorgon ska vi på The Nordic Reunion :)

Katarina av Aragonien - Henrik VIII - Anne Boleyn

(För er som inte känner till Henrik och hans familj)

Måndag

Dagen tillbringades i staden där viktiga saker som vita skjortor, vanliga skjortor och Anne Boleyn letades fram. Viktigast var självklart Anne Boleyn. Samt Maria Stuart, förstås, men det var mest för att vi inte trodde hon fanns.

Nåväl, skjortan hittades tillslut och då började det (förstås) att regna. Då räddade Madeleine dagen genom att hitta rätt buss utan problem. För denna otroliga bedrift förtjänade hon återigen Emmas teknikpris, priset som gör att man är lite bättre än Emma på vad det nu är man får priset för. De glada kommentarerna från vinnaren? "Tack", säger Madeleine, "för denna fantastiska utmärkelse. Detta är inte första, utan fjärde gången. När kommer pengarna?" Här avbryts sändningarna för ikväll, tack och god natt.

Söndag

"Ska vi flytta ihop sängarna?"

Kommentarer på det? Emma saknar Madeleines sällskap i sängen och Madeleine vet att hon är bra.

(För er som inte vet så har vi alltså delat säng i två veckor, detta till en kostnad av 8 400 kr/mån.)

Söndag

Det finns saker att berätta. Jo, vad har hänt? Madeleine var på Hatfield House (gissa vad som fanns på tågen? Jodå, helt rätt. Tågvagnarna hade HELTÄCKNINGSMATTOR!) i torsdags. Hatfield är alltså en gammal biskopsgård som togs över av någon av kungarna på 1400-talet. Därefter satte Henrik VIII sina barn i uppfostran där ute, alla tre. När Jakob I ärvde kronan 1603 bestämde han (eg.1608) att Hatfield var för illa nedgånget för att han ville ha det, så han bytte helt enkelt ut sin slott mot en annan statstjänande adelsmans, nämligen Robert av Salisbury (son till lord Burghley, Elizabeth I:s främste rådgivare). Robert började genast bygga ett nytt slott på ägorna, och det är alltså det hus som står där idag. Jag ska inte beskriva det ytterligare, men om tårarna var nära när jag klev in i första rummet och jag visste att jag närapå skulle sälja min själ bara för att få äga något sådant... Jag tror ni förstår.

I fredags flyttade Kristin ut på riktigt, även om hon bor hos oss över natten. Charlotte kommer självklart inte få veta, för då ryker väl allas våra depositar. Rebecka flyttade in, en tjej från Göteborg. Hon hade faktiskt träffat Charlotte på riktigt, men vi blev chockerade över att hon inte såg ut som det monster vi föreställt oss (alternativt den bild som Dan målat upp för oss). Nåväl, våra gräl om tillbakabetalningen av pengarna hon är skyldig oss fortsätter. Om allt går väl betalar hon det idag.

Fredagskvällen utmynnade i tre flaskor vin och utgång till, hör och häpna, Chinatown! Det var närapå ofrivilligt, men eftersom ingen riktigt visat oss godbitarna så… är vi ursäktade. Hemma var vi inte igen förrän vid 4.30 på morgonen, så det var en intressant upplevelse. Enligt dem som åt ute den kvällen var maten väldigt god.

Lördagen reserverades åt städning och en sista titt i Camden. Gud vet vad de egentligen har på 99 p store, men mycket är det och bra grejer också. Efter att ha varit inriktade på att möjligen köpa lite nödvändigheter gick vi dit och kikade, Madeleine kom (tack och lov!) ut tomhänt, och Emma kom ut 8,91 £ fattigare. Tänk att kakor och riktiga nödvändigheter kan vara så billiga!

Hem igen, och kanske aldrig åter. Mötte Rebecka och Kristin på bussen när vi klev av, de hade suttit på övervåningen. När vi kom tillbaka till lägenheten sa vi hejdå till Dan och tog vårt pick och pack för att släpa det i 50 meter till närmaste busshållplats. Kristin hjälpte oss på vägen. Som en sista sak hade vi också erbjudit dem båda (R och K) att komma och hälsa på oss i vårt nya, fräscha hem, så att de kunde se vad de gick miste om. Det lät positivt, så vi får nog påhälsningar senare i veckan. Om inte annat skulle Kristin höra sig för om vi inte kunde på en titt på ambassaden inifrån och då ses vi ju då.

Efter en helvetisk resa med ca 65 kg packning, ohjälpsamma människor på bussen och snälla människor i tunnelbanan kom vi slutligen fram. Bussmänniskor är verkligen sämre människor än andra.

Vi kom, vi såg och vi segrade. En svenska bodde här sen tidigare, men hon flyttar ut av olika skäl. Vi blev oroliga att Peter, den nya landlorden, verkligen var Charlottes bror, men vi har inte upplevt några problem, och allt fungerar. Vi hoppas på det bästa.

Vi tog några bilder på vårt gamla ställe också, som vi tänkte roa er med. Håll till godo!

Vår kungliga tron och dess rör

Kristin och Dan