Sondag

Bara anstandigheten fick Madeleine att inte spotta pa Richard Cromwells grav idag. Kul att se gravar igen dock.

Lordag


Efter en kvarts forelasning igar om vikten av att vi laser var dorr (till vart rum, inte till ytterdorren) och hur arliga herr Kyriacou och hans fru ar meddelades det ocksa att vi bor dar svart. Om nagon fragar. Vi letar nytt boende.

The Savile Club,
Fredag


Förra lördagen bestämde Thor och Madeleine att vi skulle gå ut på ”klubben” den kommande helgen. Vi hörde ingenting under veckan, så vi började undra huruvida det skulle bli av eller inte, då svaret plötsligt kommer i form av ett sms. 69 Brook Street, Mayfair. Vanlig klubbklädsel. Emma slutade tidigt denna fredag, så vi inledde med en drink på Interkontinental (en ”Vesper” och en ”bella…”) som det slutade med att hotellets VD bjöd på.
Redan sena började vi traska iväg mot den gata kartan visade mot. På vägen dit passerade vi bland annat Gordon Ramsays restaurang och den amerikanska ambassaden. Ståtliga ställen båda två, måste vi säga. Det var först när vi närmade oss början på Brook Street som vi kom att inse mer exakt hur fashionabelt området egentligen var. När vi slutligen promenerade upp bredvid nummer 69 tvärstannade vi båda och stirrade ömsom på varandra, ömsom på byggnaden. Vi kunde inte tro det. Det fanns helt enkelt inte med på vår karta, exakt vad vi såg där framför oss. Carlton var en sak, det var fantastiskt, det här var... Magnifikt? Fulländat? Paradiset på jorden?
Vi såg åter ner på oss själva och vår klädsel. Vanliga klubbklädsel? Tja du, förra gången var vanlig klubbklädsel lika med byxor och en topp, men den stora chocken kom inte förrän Thor kom ut och eskorterade in oss. Killen hade fluga och smoking. Byxor kändes inte längre som ett bra alternativ, även om vi senare kom att inse att vi inte var helt fel ute när det gällde sällskapet.
Den riktiga delen av kvällen inleddes med fördrink i… tja, baren? Ett glas vin senare kändes det lite bättre, åtminstone för Madeleines del. En massa glas senare kandes det fortfarande bra, men mest gott.
Vårt sällskap bestod av tre svenskar, alla vänner till Thor. Den mannen lyckas verkligen med konststycket att känna alla. ALLA. Resten, tre stycken unga gentlemen i 25-30-ars aldern luktade privatskola och gamla pengar, nej, forlat, stank privatskola och gamla pengar lang vag. Guuuuuuuud, sa trevligt!
Vi gick pa rundvandring med en av Englands framsta arkitekter som visade huset, dock hade han sjalv inte ritat just det har. Tyvarr missade vi namnet, men det gar nog att fa ratt pa om nagon ar intresserad. Behover vi namna de sma rummen, den stora balsalen, biblioteket, trappsatsen, sallskapsrummet och marmorpelarna varda 1 miljon pund styck? Nej, tankte val det. Stallet var som ett slott, en oas av konstverk mitt i det graa England. Vi saknar ord. Mallosheten var total, endast vinet lossade pa vara tungors band.

En delikat middag med ett antal vinflaskor senare drog vi oss åter ner till baren, om man far kalla det sa. Det var dags for att roka cigarr och dricka port. Ytterligare senare drog vi oss in till sallskapsrummet for att spela poker. Madeleine vann forsta omgangen, och firade med en halv cigarr uppa det. Fantastiskt.

Kvallen drog sig mot morgon, och vid 5-tiden catchade vi en taxi och akte upp till Edgware Rd. En av de mest glamorosa, fantastiska och mest enastaende natterna i vara liv var till enda, och varldens basta klubb kan vara saker pa att vi atervander.

PS. For att ni ska fa en kansla av vad det kostar att vara medlem i klubben, sa ska vi beratta det. £ 14 000. Per ar. Det ni!

Tisdag


Det blir svårt att förklara det här, men… En intressant tanke gällande vad som verkligen ligger bakom äktenskapet mellan vår värd och värdinna är att de är varandras kopior i sättet att vara. Ingen av dem kan vara tyst, ingen av dem säger samma sak mindre än tre gånger i följd, båda är ytterst måna om vår säkerhet, båda betonar vikten av att inte gå ut ensam i mörka gränder på kvällarna… Det enda som faktiskt skiljer dem åt i tal och tanke är att mannen är djupt rasistiskt lagd (särskilt gällande jamaicaner och svarta människor i allmänhet) och att han också ogillar muslimer. De stjäl, tydligen. Tur att inga andra människor gör det.

Värdparets ena dotter har förövrigt en frisersalong mitt över gatan från vårt boende. Det finns vaga planer om att testa på henne, så att säga, men samtidigt undrar jag om det är hon som klipper föräldrarna också, för i så fall är det nog bättre att vara utan.

Svenskaffären fick sig en påhälsning i tisdags, så nu innehåller hushållet på 35 Vallance Rd även en osthyvel, en Delicatodammsugare och svenskt lösgodis. Sverige är inte så dumt ibland.

Måndag


En välförtjänt vila ändades av klockors gälla ringande i öronen. Det var måndag morgon, och dags att gå upp. Natten förflöt smärtfritt, utan incidenter, den nya tanten (Christine) var pigg och vaken lagom till frukost och tunnelbanan gick på ingen tid alls. Kan det verkligen på bara 20 minuter gå att ta sig till jobb/skola?

Vi bestämde träff vid den snart klassiska mötesplatsen, Oxford Circus. Till Madeleines förvåning var det dock inte Emma hon först träffade på när hon tuffade fram mot O. C, utan (håll i er!) hennes gamla klassfiende Märta (med klassfiende bör man ta med i beräkningen att Märtas mor är aktiv sossepolitiker i Östergötland och att Märta heller knappast kan påstås ha varit en nära vän under gymnasieperioden). Det var faktiskt inte så tokigt att springa på någon man känner igen, även om det inte råkade vara någon man kanske hade föredragit. Till er som undrar jobbar Märta precis i närheten av Oxford Circus och drack dagen till ära kaffe med en kollega. Det var ungefär den informationen som hittade fram, samt att hon bott här i sex månader. Där ser man.

Eftersom det här med att mötas på stan ofta urartar till att bli en shoppingdag har vi börjat överväga att göra något mindre... pengakrävande. Emma handlade ett linne, en lite roligare topp och ett par shorts, Madeleine ett par shorts och ett par byxor (båda rea, förstås!) som hon var osäker på om hon ville ha. Jaja, shit happens.

Annars har det handlats mat för hiskeliga summor med pengar (det ska räcka resten av månaden, och hela nästa månad också), upptäckts marknader utanför fönstren samt tagit reda på var närmsta coffeeshop ligger i förhållande till Subway i korsningen Conduit Street/Regent Street. Den låg alltså inte två kvarter ner och tre kvarter bort, utan fyra hus bort.

Lite kuriosa om vårt nya boende, det har under dagen kommit till vår kännedom att just på vår gata, Vallance Road, bodde får 60-70 år sedan bröderna Någonting, som var djupt kriminella och någon sorts maffiabossar över vår area. På en pub några hundra meter härifrån finns fortfarande kulhålet bevarat efter ett av deras mord. Lite kuriosa, bara.